Aloneinthebigworld

Natten har varit hemskt, har hunnit drömt massa mardrömmar och vaknat tusen gånger. Känner mig överkörd, skulle verkligen behöva en natt med sömn så man kunde orka. 

 

Rädslan för imorgon närmar sig enormt, jag är livrädd för vad som kan ske. Jag vet hur det kändes att lämna ifrån mig min lilla bebis förra året när jag skulle kastreras, nu ska de söva honom igen. Usch, önskar så att jag slapp. Är otroligt tacksam i denna situation att jag har mina underbara föräldrar som hjälper mig att köra dit/hem, plus att dom finns som stöd när orolig jag behöver någon att prata med.