Min älskade vovve
Usch, i fredags väcktes jag av ett tungt samtal från min kära mor. Där jag fick veta att min älskade vovve haltade & inte alls var sig själv, kastade på mig kläderna och ringde pappa i panik. Han kom & hämtade mig en stund senare, hade nog inte ens vaknat innan jag var framme hos min föräldrar där min vovve väntade på mig.
Vi observerade honom en stund ute & en stund inne, sen tog vi beslut att ringa veterinären för kontroll. Fick en tid på eftermiddagen, kändes som miljoner år fram tills det var dags. Hos veterinären var D super duktig, veterinären fick klämma och känna på honom utan problem. Fick smärtlindring att ge honom varje dag, sträng vila & en remiss skickad till ortopeden på Strömsholm. Hans knä hoppar ur led & därav haltar han, nu är de en evig väntan tills vi får svar när vi ska vara där.
Under den här tiden ska han hållas så lugn de går, inga hopp, inte gå upp eller ner i trappor. Det får inte vara långa promenader och helst inte lös. Hoppar knät urled & inte går tillbaka av sig själv får vi åka akut, vilket vi vill undvika om det går.
Dessa dagar har varit jobbiga, man ser på honom att det är jobbigt att bli lyft & inte får vara så aktiv som han är van vid. Man ser också att han är tröttare pga medicinen. Önskar så att vi fick komma dit NU!
Oavsett vad som sker hos ortopeden kommer jag göra ALLT jag kan för att min vovve ska bli sig själv, oavsett vad som krävs så är han värd ALLT för mig! Hellre att det svider i ekonomin & min älskade vovve får må bra igen, han har måååånga år kvar i liv. Dessa år ska vi göra så bra som möjliga.
Min älskade vovve har funnits där för mig i svåra tider, nu är det min tur att finnas för honom <3!